Texas Hold’em

Texas Hold’em är den i dag helt dominerande pokerformen. Så har det dock inte alltid varit. Sedan varianten uppfanns någon gång under början av 1900-talet i Texas (Robstown, enligt lagstiftning) tog det sådär en 50 år innan Texas Hold’em började spridas på riktigt. Efter att World Series of Poker startade 1970 har dock Texas Hold’em gått fram lite som en ångvält, och långsamt krossat allt motstånd. Varianten har mycket som talar för sig; den är spännande och tillåter ett större mått av taktik än många andra pokervarianter. Inslaget är slump är mycket mindre än i, säg, vanlig femkortspoker.

Texas Hold’em spelas så att alla spelare får två kort var. Dessa kort är dolda för motspelarna. Efter en inledande satsningsrunda delas sedan tre öppna kort ut. Dessa kort är gemensamma för alla. En andra satsningsrunda genomförs, och ett fjärde gemensamt kort läggs ut. Efter en tredje satsningsrunda läggs det femte och sista gemensamma kortet upp på bordet, och en avslutande satsningsrunda följer. Den spelare som inte har lagt sig och har bäst pokerhand vinner.

Det stora antalet satsningsrundor kombinerat med den stora mängden gemensamma kort ger många tillfällen till taktiskt satsande, och matematisk analys av pott och händer. Den matematik som ligger bakom exempelvis potodds och implicerade potodds är i sig ganska enkel, men kan vara nog så krånglig att beräkna under pågående spel. Dessutom är det ju så med oss människor att vi inte alltid är helt ärliga. De rackarns motspelarna kanske bluffar; hans insats som antyder en god hand om man räknar statistik och potodds kanske är en bluff. Denna intrikata motsättning mellan matematik, psykologi, strategi och tur är antagligen hemligheten bakom Texas Hold’ems stora framgångar.